Till sist kommer den där dagen när loppet ska springas. Examensdagen. Med nummerlapp på tröjan och skönaste joggingskorna står man där i startfållan och undrar om man verkligen tränat tillräckligt ändå. Och runtomkring finns massor med andra människor som tänker likadant. På lite större lopp kanske det finns någon gemensam uppvärmning, musik och peppande högtalarröster och så till sist går startskottet. Det kan vara trångt och det kan vara nödvändigt att gå lite i början, men sedan lättar det och det är dags att springa iväg bland alla andra. Här är det jättelätt att man dras med i en fart som är högre än tänkt. Men stämningen är inspirerande och benen springer ofta på. Den som vill och kan bromsar ner lite för att vara säker på att krafterna ska räcka ända in i mål. Längs banan kan det finnas bord med vatten eller bananer att stärka sig med. Det kan bli lite samspråk med andra löpare om det är lite längre lopp. Publiken kan peppa och ropa. Njut av stämningen och spring på i ditt eget tempo. Fortare än du anar kommer du till det hägrande målet, kanske får en medalj att hänga runt halsen. Men stoltheten att ha nått målet är nog bästa priset.
